Putt's i retur, med styrka och bravur samt lystenhet och törst efter mer...

Var hälsad, mina själssvaga följeslagare!
Hör när er mästare, Putt, giver ord på sak och sak på ord när han yttrar sig om framtidens skriverier. Utan hänsyt till att mitt lilla ego dragit sig tillbaka i en gränd för att sakta men säkert lämna jordelivet, likt det  efterlämnade barnet i mòtiòn pictùr´è allena i sin boning, så skall ni ej kasta glas på dansgolvet, ty er husbonde har givit ord på att, om ni låter mitt ego stadigt luta, ej mot bröst eller mjukvaluta, giv då en möjlighet till samspel och interaktion mellan två lystna ting i en vals av ord och litterär älskog; en flamma mot flamma, stav mot stav?

Till de som ej givit sin själ till den onde och kastat vatten på damen och är således gröna, skall veta att jag, Putt den kättjefulle, förser mina läsare med amour, verklighet och gnägg, men framförallt avger jag en passionerad odör, en gudalik ömhet och en vällusten ofredning av skonsammaste slag genom skriftalster, som giva stånd till trygghet, deltagande och likgiltighet oberoende kön, sexuell handling eller litterära anlag; känn ej skam för er sinnesvaga talanger utan fånga tiden och känn ingalunda press, Texters skribent; samliga har befunnit sig på botten, i horisontalläge i en mörk brunn.
En dikt, som ger er en visuell bild, med inslag av norsk kärlek:

Varför är jag i min adamsutstyrsel, "druule hänge uit"
Ligger avlång, smal och skakar som en gråtrut

Ps. Än en gång ber jag om förlåtelse, Texters skribent, ni äro god och mitt ego drar nytta av det, ber om ursäkt än en gång.
Mitt ego vill även lämna alster om kommentarer läggs upp, så skall skriverier fortsätta, med åtmnistone ett läsgodis per vecka *klippning med ett öga* ;)

Trakassering Av Annan Blogg, Samt Hyllning Av Egen


Mjukaste höftar och ljumskar! Som ni ser, om ni anstränger iris, så har en Felis Catus uppenbarat sig, likt vår skapare i nya testamentets början. Finner ni ej detta marvel'öst? att en Felis Catus, ljungfruligt, med ett försmädligt leende möter era bittra blickar; ett narrsteck tordes detta vara.

Ni som har synförmåga att se detta skall tillägna era lovord till min trädklättrande gnagare, som arbetade hårt, likt den homosexuelle mannen som ville bli accepterad av sin far för att slutligen kunna känna sig uppskattad och älskad. Var det adekvat att tillägna mitt liv på fat åt en gnagare? Eller var det en högrest oriktighet?
Detta, som står ovanför denna dominerande teckenspalt, ger avstamp för en rundfråga angående sidans utseende. Enligt min egen åsikt så är den av förstaklass, en prydlig skapelse, till skillnad från en blogg, kallad Texter, som är så bristfällig att jag tilldelas sjörbjugg vid läsning.

Mina knyten, mina omyndiga svampar, er högste ber er att lämna en hälsning, ni som läser bloggen, som sporrar min inre författare att fortskrida mitt projekt som är: att roa, förarga och slutligen snärja er in i min värld, där ni omsluts och upplever total sötma.
Tackar, bärmesar



ps: giv mig nåd, du ägare av bloggen Texter. Du är sannerligen en bra skribent. Orsaken du kom med som exempel i detta inlägg var bristande kunskap om andra bloggar. Tack <3



Kastrerad Hankatt, ensam och bortglömd

"Nu ligger, er skapare" har blivit en liten vana för miger att trycka in på detta vita ark, vilket ni haro fullo rätt att förargas över. Medan ni förargas så kan jag lägga vattnet på sockerbiten och berätta att jag funnit min plats här i min säng, nu denna stund, precis som en färsk-kastrerad hankatt, litet dåsig men fullt kapapel att bedriva mina behov.

Denna kortlästa berättelse blir lika kort som listan på mina anhängare, vilket utgör ett hot mot existens som bloggskrivare, vad jag menar med detta äro i och för sig självklart men jag tar och formulerar mig så som följer: Eftersom att jag, som jag ej skulle vilja beskriva mig som men äro således tvungen att säga, betraktas som hiskeligt putslustig av ett enstaka individer, så skullo ett "tack" eller ett mynt inte skada. Tacket gör man via en vacker kommentar och myntet ges vid uppenbarelse.

Fred

abcde- bawh

En dålig dag. Känner mig ouppskattad för tillfället, ikväll skall jag och gymma med herr F mest troligt, blir vel råulit noo

En oförglömlig vän och en djup tanke angående mitt liv som utstött och livlös inför mitt vägskäl här i livet

Idag mina vänner, i denna stund, håller er skapare, er hedergäst ifråga, på att förtäras på ett satiriskt vis, om så kan sägas om min aktuella lokalisering eller situation som jag, i egen hög person, befinner mig i kan beskrivas som de la óutcòme efter en tarmuttömning, extrement om så vill finslipas till hög-psykologisk standard som kallas högtravande inom vår världs finslipningsschema som utövas i den svenska akademien.

När jag nu, i indledningen på detta inlägg format en liten ost, en liten snålbit som ni läsare nu febrilt suktar efter, vad som jag, er ledare, er mästere, er vän, har handlat och gjort. För att bena upp detta till det yttersta, till den punkt när jag ej benar upp mer utan säger sanningen självmant, utan ett minsta tecken på att spjälka upp detta i en ännu längre monolog med som mitt innersta odjur Lucifer, så kan jag giva svar på tal och slå käppen på kulorna och säga att den årliga dicipella intelligensprovet giver min hud spräcklig kontrast och knottriga bekymmer, det om vill sägas hönshud. Jag skall avläsa tecken som är nedskrivna i ett sammanslag av pergament, som i sin tur består i det totala utav nio olika böcker, som tillsammans bildar ett martyium, endast jämförbart med de osaligas straffort. Därefter skall jag infinna mig i en anstalt, som är mycket mörkt, ej långt ifrån en platsen som giver evig avskildhet från gud, och sedan finna rim och reson av de frågor som ställes på papper, samt infoga adekvata svar som giver svars-läsarna ett vågrätt fjong och ett tillfredställande ansiktsuttryck.

Därför ber jag er, mina anhängare, att önska mig lycka till och hålla tummarna för mig. Speciellt Anders som jag för länge sedan hade ett formulerings-förhållande, ett förhållande som var ljuset i våra liv när livet kändes som mest dystert.

Er
Allvetare, Putt

Putt's den som fysiskt rör läsarens själ

Dystra tankar fångar jag upp i denna dimma, tankar om svek och sorger som i sin tur läkt dessa sår, sår som var tådjupt inristade i mitt hjärtats kulme, i mitt klimax, mitt livs klimax, sorg och vemod. Vafför?  Vafför och vafför likt en mus, dränks jag i mina tårfyllda kanaler om och om igen?

Timmar har gått och du står och ser på, en mager flicka eller var de två? Snabbt som katten upp mot hatten, som ligger vilande på en stång. En stång, som symboliserar tapperhet och manlighet, en rödlätt mansstång! VAFFÖR?

Kalvkött på den rödbeklädda spisen. Är det kalvkött eller är det bäver? Färgens variation viskar sin nyans i mitt öra, och jag giver mitt luktorgan och iris en chans att utforska kärlets innehåll

Stuvadbäver.

Putt's den som fysiskt rör läsarens själ

Putt är trött

Käre, följeslagare
Ni har nu samlats här obeoende könsdrift, huvudkön eller blandkön för att inandas firsk luft, i form av litterärt och totalt omedvetet munväder, som visar på sol och hiskligt facit vid ögonlån för att förtära denna text.

Denna kväll är en dunkels kväll, om så vill formas, i väntan på nästa gryning tillbringar jag min avtalade tidpunkt härer, ett ställe som skänker trygghet till barm och till min babords belägna arm. Morgondagens första ljusstrålar, som vid en säsong som denna är mycket sent på dagen, eller om alls, men solstrålarna, som på en alldaglig sommardag, giver mig, som en slätstruken katt skulle kalla det: ouppvärmda klövar, ty sömnlösheten dessa närbelägna nätterna(med syftning på föregående nätters sömnlöshet, om så ej ringer en kyrkklocka i läsarens kupolformade huvudspel) har dragit ett mörkt hölje över ängens ljusbehövliga blomster och förlett mitt medvetande till ett, ej erkänt ställe.

Vadan detta? Är jag ett utvalt offer för en organiserad anfäktning? Oberoende orsak och syftning befinner jag mig, vid detta tillfälle, i en ostabil fas, där folk, i min omkrets bör hålla sig i schack och inte leva rövare, för, om händer, kan resultatet vara ödesdiger, ty mitt humör är ytterst instabilt, med syftning humörssväningar från munter till ond, där den onda lätt tar överhand. Mitt sinne är fullproppat med fientligt sinnelag och är således på bristningsgräns efter månader, år av försök till att särskilja fysisk ilska från psykisk, där mitt ego tagit emot allt som sagts, utan försök till försvar eller motstånd, och sedan förvarat ilskan, den ilska som nu befriats från mitt inre, för att nu visa sin existens, en ilska som inte går att kontrollera, ett hat som framkallats, utav en episod som utspelade sig en dag, för en kort period sedan.

Putt

Glädjetårar; kom och omfamna mitt innandöme och sätt igång din fuktighetsproduktion i tårkanalerna!

Detta är en svar, en fråga, eller en bekännelse till Anders, som till sättet verkar vara en välskapt varelse. Hanser intrigfulla kommentar finnes underer bloggappliceringen kallad: Mjölk, sirap och solrosolja vill jag applicera på min kropp.

Tackar Anders för ditt partiska stöd, men får jag giva dig som svar, en fråga, en fråga som ej bör besvaras om ej din mentala behagningsapparat, kallad hypothalamus, igångsätter känslohormon och resulterar ett berättarrus som innehåller svar på tal, ett kort svar, som i likhet med ett faktalexikon, innehåller tillräcklig information för mig, din ledare, att kunna leka med mitt intellekt, och kunna placera dig i någondera av min vänskapskrets, eller är du, som personer som ringer samtal till könsumgängeslinjen med telefon, anonym det vill säga?

Om du är en sapiens (homo sapiens, som den riktiga termen är, använd inom bland annat forskning inom den mänskliga evolutionen, men om snabbläst även en experimentiell levnadsstil) kan du, utan att giva en endaste hesitátión; (för att uttala detta, bör du helst, kunna tala i tunga, men även kunna giva tillfredställelse genom det franska språket) använda dina långa, samt välutvecklade lemmar för att skriva till mig, svar på min fråga. Skulle svar dyka upp, så skulle jag, som person, vara upprymd och exalterad, till den punkt kallad smärtpunkten, en smärta som skulle vara utav glädje, ej utav sorg, att någon skulle giva miger ett blått öga, eller brunt, att dirigera runt i denna blogg, jag känner mig näst intill hedrad och kättjefull!


Sinciériliéllt, Eder broder, syster, ledare och prick på i:et

Putt, den Gladé

Själslig, Pysisk och Fysisk förtäring Act II

Allvetande anhängare och rödi

Er högste har nu fått en våg, men inte vilken våg som helst, utan en ångestvåg, som sakta men säkert äter upp mitt innandöme utan som helst förvarning om konsekvenserna efter måltiden. Vad är orsaken att jag, er författare, får uthärda denna psykiska plåga, är en fråga om tar upp det mesta utav tankeverksamheten hos en del som läser detta, inte alla d.v.s. Orsaken är simpel, men det ligger dock en rätt så radikal beskrivning i det hela, nämligen att jag, Putt, är en karaktärslös sopa som inte finner möjlighet att tillfredsställa ens mina närmaste, skolningsmedborgare om så får kallas, genom varkendera sång eller dylikt. Min ångest beror på det förstnämnda.

Torsdagen, som skulle upphöjas utav sång och tal i tungor, blir mest troligt ej av, ty jag har förlorat livsglädjen och befattningen. Mitt cerebrum kan inte registrera var felet är och jag själv kan ej tolka mina närmaste anhängares radikala personalitetsförändring. Vadan detta? Jag har givit denna tanke litet tid förut, men nu är det klart och officiellt: Mina närmaste anhängare hyser agg mot mig, Putt, och detta orsakar en del av min ångest, som gör att den ångesten i sin tur bryter ner mig ännu mer och för fram den "egentliga" ångesten, om så vill kallas.

Jag är i stort behov av miljöombyte och stöd från anhängare, vilket är en mycket sällsynt sak hos en ledare, jag håller med, men nöd kräver drastiska metoder.

Nu skall jag förtära vätska kallad C och sedan intaga sängposition och uppleva den långsamma sidan av John Blund.

Adjö, Anhängare

Mjölk sirap och solrosolja vill jag applicera på min kropp

En antik melodi når min stigbygel och jag blir bestigen av nostalgi och vemod, de fakto, vid en mycket öm punkt och fysiskzon. Denna bestigning kan endast, giva an en smärre liknelse, med vår vän John Blunds enfaldiga försök att omsluta mig, men denna ras av omslutelse är mer amorisk och giver en godtycklig tillfredställelse, till skillnad från John Blunds antastande, som giver bestående men, en mardröm om så vill giva stånd till förträffliga ord, träd och stenar, buskar och snår.

Denna melodi berättar om en människa, av könstyp: man, vars behov av sirap och solrosolja på hans fysiska delar är för överväldigande, vilket leder till en total krasíär karaktär, som man, som åhörare, vid refrängen ”ute, inne, ute igen, du vet vad jag menar” blir exposerad för. Denna horribla vokabuläriska ordföljd är så starka att åhörarna a lá autamicá blir fästa vid huvudkaraktären, pojken ifrågas, skepnad och tankar, Detta har resulterat att åhörare, vid enstaka tillfällen, låtit ett par tårar sippra fram ur den, annars så torra, tårkanalen, som en tributé till sirapspojken, en vacker dag.

En mycket tacksam låt, enligt min registrerande känsloomfång, ett tillstånd, som om uppnådd, giver självbehagning hos den individ som uppnått den, som annars är nedstämd och lysten, kan i tacksägelsens namn, känna tacksamhet och eufori under en lång tid, approximalt 6 minuter, mer eller mindre, om personen, ifråga, giver denna låt ett surt äpple att bita i och lyssnar och tolkar, men framförallt känner texten smeka sina öronsnibbar och akillessena.

Puttie's

Min Halloween

Denna dag är en sorgens dag ty er ledare, Putt, har utvecklat manliga könskörtlar i halsen. Dessa körtlar förorsakar extrem plåga när han bemödar sig att sluka luft, mat eller dylikt.

Denna plåga torde vara begynnelsestadiet till den omtalade nassesnuvan, vilket borde innebära att jag har möjlighet att transportera denna plåga till liknande väsen som min egen själ, homo sapiens det vill säga. Detta giver mig inre frid, men också fruktan för min egen säkerhet (Tänk om jag styker med mitt i spexets allvar?)

För att bringa det mesta utav denna situtation skall jag, i egen person, förbereda mig på det värsta genom att, på halloween, infinna mig vid ett ställe med stor omfattning, med tanke på folkmängd och därefter applicera min döda kropp vid en sådan ståndpunk som giver styvast resultat i att överföra sjukdomen på ett plikttroget sätt.

sötsliskiga hälsningar, Putt den Döé



En sjuk dag

Nu befinner jag mig i sängläge, fostersällning om så önskas veta, och upplever hur en sjukdom, sakta men säkert, utgör ett hot mot min mänsliga existens. Mitt cerebrum upplever stor oordning och jag trånar efter odören av en Ekorre.

Tidsmätaren har sina långa armar placerade på 19.24 och jag är redo att bli ofredad av john blund. Visserligen brukar jag infinna mig inbakad i min sovmövel när bjällran givit slag för 21.00, detta vid endast enstaka tillfällen. Men trots att jag givit mina förhoppningar på ett rapid besök av john blund, vilket skall göra mig avdomnad och redo, finner jag misstro till hur jag skall kunna gripa tag i en sömn, värd att kallas behagande. Detta är bortom mitt förstånd som homo sapiens.

Nu skall jag giva john blund en chans att överrumpla mig och ta mig in i dunklet, där endast fantasin kan sätta stopp för det möjliga.

Frid på er, Anhängare
Putt den sjuke

Svikare

Nu, vid detta tillfälle, är jag full av sprudel i alla lemmar. Nu nalkas den så kallade naturfilosofiska teorilektionen och min anhängare snedpannlugg, där vi, med all respekt, fortplantar severala A4 papper och applicerar en karta av landet skottland, som vi sen antecknar kommunikationsvägar och dylikt på. Ach vad mjölkens sötma giver behagning.

---vid en senare tid---
Jag haver givit bloggens statistiska kolumner ett öga, med detta öga noterade jag hur mina anhängare sakta förtvinar bort, likt anhängarna till Grynings patrullen. Vadan detta? Är detta resultatet av min givmildhet? Ni tager och tager och jag bara ger och ger, era egoistiska jävlar, men jag är ett förlåtande ting och jag haver mina fingrar knytna på att ni finner vägen hem.

Lev väl

Putt

Dagens bris

Förälskade anhängare. Ni har nu öppnat mina lättslutna ögon, och fått mitt "svammel" i förra inlägget att torka bort, och fått mig att känna instinktiv moderskänsla till  förlänga min internetdagboks liv med ytterligare, ett par visso, inlägg för att giva er eder dagliga dos av min så kallade modersmjölk. För att få er, behagad till det yttersta, skall jag, tillföröka, mitt vokabulär och mitt skrattsinne, och giva denna blogg ett fint rykte som "oförståbar" och "den-som-skrivit-detta-är-dra-på-trissorna-IQ-befriad-till-högsta-grad", och jag hoppas att jag skaller, med denna upplysning, fullfölja era krav och syften med att läsa denna blogg, i fråga.

Dagens Luft har, till min förfäran, ej dykt upp ännu. För de som ej är, ack mig väl, insatt i dagens luft så är det när mitt ego tar upp dygnets tanke, klimax eller dylikt, för att diskutera mitt känslokalla och egenartade levnadstillsånd i mitt så kallade "mänskliga jordeliv". Men trots att dagens luft ej hägrar inom denna minut eller sekund, kan jag tala om dagens bris. Dagens bris är, för de ovetande, en subkategori till dagens luft. När jag, i egen person, befinner mig i extaset: dagens bris, antecknas de små sakerna som jag bryr min hjärna om eller något dylikt.
Dagens bris kan också bestå av ett trångmål, som var denna dags uppenbarelse. När jag, i min egocentriska ensamhet, framförde en sång, uppenbarade sig ett faktum: jag kan på inga villkor framföra en sång på ett respektabel eller beundransvärt tillvägagångssätt, detta giver mig nedsatt självtillit, som vid detta lag har segnat till den grad att den är oreversabel. Äro ej detta problem? Mitt svar på min egen fråga är, förvisso, enkel, men även åbviös, eftersom jag, i meningen före, den ifråga, avslöjade mitt dilemma, och då bör svaret, i frågan, efter vara rätt åbviös. Facit till frågan, som löd "äro ej detta är problem", är ja, och problemet förblir olöst, eftersom mitt ego sakta märglar bort vid konfrontion av homo sapiens sapiens när jag skall framföra ett så kalla kvitter.

En av mina närmaste anhängare, ekorren, framhäver ständigt att mitt kvitter är av ytterst kvalitét, men jag kan ej emottaga denna information uppriktigt. Mitt ego har självmant givit lystring till en inspelning av mitt kvitter samt  trakassering av mitt musikinstrument och, upplevde kväljningskänslor och hård mage efteråt. I och med denna experiánsé har mitt ego givit upp allt hopp om att kunna ge upphov till gåshudskvittring hos åhörare.

Jag beder om ursäkt för att dagens bris blev så känslofullt, likt återföreningen av en bortsprungen katt och ett hungrigt LO, men, vid vissa tillfällen bör man låta känslokanalerna rinna fritt.

Er Maestro, Putt

puttdenkättjefulle©puttdenlystne

Min bloggningskompetens sviktar

Nu, vid detta ögonblick, iklädd i mitt nattlinne, funderar mitt ego på vad som skall pupliceras idag, Dagens Luft om så vill kallas.

Mitt mål, att nå första pris inom bloggning och således få bli professionell bloggare, ser ut att grumlas bort. Detta förty att min inspiration har gjort sina sista dager här på denna blogg, min inspiration har slått läger, som det sägs i folkmun.

Hos mina närmaste anhängare, de som gått föjle under min vidsträckta färd till att bli kompetent bloggare, Rödi, Ekorre, Märren och BlåndieSprätten, vars tankar endast består av olika versioner som slutligen kan summas upp med ett enkelt: "vadan detta" när ni läser denna melankoliskt sorgsna text, vars innehåll är ett aktualitetiskt faktum.

Varför min internetdagbok skulle förtäras och få sin existens upphörd beror, i de största, att dess skriftliga skönhet är, till hög grad, propert och fagert. Detta, jag befarar, kommer att leda till nedsänkt stilnivå, eftersom den stora press på att skriva en proper blogg, giver mig ständig hjärtsvikt då bloggeri-skrivar-dagen nalkas, och jag vägrar leverera en oangenäm bild av min blogg till er läsare som, om ni giver det tanken att om mitt skrivande fortskrider, skulle ge en inkorrekt bild av min så kallad fyndighet; espri, i form av inlägg som är helt förnuftsvidriga och kväljande. Om ni så önskar, så kan ni lämna underrättelse ifall ni motsäger detta: mitt ego viskar att skriften, som är nu skriven, håller låglänt, i fråga om stilnivån. Jag anser även att mitt skämtlynne sakta tinar bort. Detta resulterar en officiell tillslutning av denna blogg, eftersom antalet som förtär denna text inte är i stor skala.

Er tillgivne, Putt den kättjefulle

RSS 2.0