Glädjetårar; kom och omfamna mitt innandöme och sätt igång din fuktighetsproduktion i tårkanalerna!

Detta är en svar, en fråga, eller en bekännelse till Anders, som till sättet verkar vara en välskapt varelse. Hanser intrigfulla kommentar finnes underer bloggappliceringen kallad: Mjölk, sirap och solrosolja vill jag applicera på min kropp.

Tackar Anders för ditt partiska stöd, men får jag giva dig som svar, en fråga, en fråga som ej bör besvaras om ej din mentala behagningsapparat, kallad hypothalamus, igångsätter känslohormon och resulterar ett berättarrus som innehåller svar på tal, ett kort svar, som i likhet med ett faktalexikon, innehåller tillräcklig information för mig, din ledare, att kunna leka med mitt intellekt, och kunna placera dig i någondera av min vänskapskrets, eller är du, som personer som ringer samtal till könsumgängeslinjen med telefon, anonym det vill säga?

Om du är en sapiens (homo sapiens, som den riktiga termen är, använd inom bland annat forskning inom den mänskliga evolutionen, men om snabbläst även en experimentiell levnadsstil) kan du, utan att giva en endaste hesitátión; (för att uttala detta, bör du helst, kunna tala i tunga, men även kunna giva tillfredställelse genom det franska språket) använda dina långa, samt välutvecklade lemmar för att skriva till mig, svar på min fråga. Skulle svar dyka upp, så skulle jag, som person, vara upprymd och exalterad, till den punkt kallad smärtpunkten, en smärta som skulle vara utav glädje, ej utav sorg, att någon skulle giva miger ett blått öga, eller brunt, att dirigera runt i denna blogg, jag känner mig näst intill hedrad och kättjefull!


Sinciériliéllt, Eder broder, syster, ledare och prick på i:et

Putt, den Gladé

Kommentarer
Postat av: Anders igen

Putt. Jag är som din förbisedde kusin. En gestalt i grändens mörker som ser efter dig. Som kan veta att vetandet om ditt varande endast skänker njutning i ljuset av den sammanbringande historien. Ett bälte som förenar och kopplar oss samma, finns inte. Ett nät som för ihop oss, finns inte. En skugga av mig ser du aldrig. Men jag kan ändå vara där. Du har sett mig. Du har stämplat tankar med mitt märke, och manifestationer av ditt giv till mig har uppstått mellan Wernicke och Broca. Jag har sett dig byta skepnad och röst. Från mammas till annans bröst. Du är medveten om min existens. Nu med stora språng. Skapa lyrik, och prosa.

Jag står här och ser på.

2009-12-05 @ 15:32:35
Postat av: Putt's

Dina ord giver miger sannerligen, lyxösa och kvalitativa ljud, med rapida mellanrum, som vanliga, samt dödliga, skulle giva tunga att kalla "gnäggning", ett ljud, som om höres, tolkas som en positivt och på ett intellektuellt sätt skall visa min uppskattning av denna text som du, åbviöst, med nöd och näppe har muskelstyrka att nederpressa de kvadratiska tangenterna, med tanke på stilnivå och språkanvändning torde du vara ägare av barnsben men du är, på min ära, en till synes rapp homo sapiens, för din, till synes, givna ålder!



Tackar, Broder

2009-12-05 @ 19:26:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0