Kastrerad Hankatt, ensam och bortglömd

"Nu ligger, er skapare" har blivit en liten vana för miger att trycka in på detta vita ark, vilket ni haro fullo rätt att förargas över. Medan ni förargas så kan jag lägga vattnet på sockerbiten och berätta att jag funnit min plats här i min säng, nu denna stund, precis som en färsk-kastrerad hankatt, litet dåsig men fullt kapapel att bedriva mina behov.

Denna kortlästa berättelse blir lika kort som listan på mina anhängare, vilket utgör ett hot mot existens som bloggskrivare, vad jag menar med detta äro i och för sig självklart men jag tar och formulerar mig så som följer: Eftersom att jag, som jag ej skulle vilja beskriva mig som men äro således tvungen att säga, betraktas som hiskeligt putslustig av ett enstaka individer, så skullo ett "tack" eller ett mynt inte skada. Tacket gör man via en vacker kommentar och myntet ges vid uppenbarelse.

Fred

abcde- bawh

En dålig dag. Känner mig ouppskattad för tillfället, ikväll skall jag och gymma med herr F mest troligt, blir vel råulit noo

En oförglömlig vän och en djup tanke angående mitt liv som utstött och livlös inför mitt vägskäl här i livet

Idag mina vänner, i denna stund, håller er skapare, er hedergäst ifråga, på att förtäras på ett satiriskt vis, om så kan sägas om min aktuella lokalisering eller situation som jag, i egen hög person, befinner mig i kan beskrivas som de la óutcòme efter en tarmuttömning, extrement om så vill finslipas till hög-psykologisk standard som kallas högtravande inom vår världs finslipningsschema som utövas i den svenska akademien.

När jag nu, i indledningen på detta inlägg format en liten ost, en liten snålbit som ni läsare nu febrilt suktar efter, vad som jag, er ledare, er mästere, er vän, har handlat och gjort. För att bena upp detta till det yttersta, till den punkt när jag ej benar upp mer utan säger sanningen självmant, utan ett minsta tecken på att spjälka upp detta i en ännu längre monolog med som mitt innersta odjur Lucifer, så kan jag giva svar på tal och slå käppen på kulorna och säga att den årliga dicipella intelligensprovet giver min hud spräcklig kontrast och knottriga bekymmer, det om vill sägas hönshud. Jag skall avläsa tecken som är nedskrivna i ett sammanslag av pergament, som i sin tur består i det totala utav nio olika böcker, som tillsammans bildar ett martyium, endast jämförbart med de osaligas straffort. Därefter skall jag infinna mig i en anstalt, som är mycket mörkt, ej långt ifrån en platsen som giver evig avskildhet från gud, och sedan finna rim och reson av de frågor som ställes på papper, samt infoga adekvata svar som giver svars-läsarna ett vågrätt fjong och ett tillfredställande ansiktsuttryck.

Därför ber jag er, mina anhängare, att önska mig lycka till och hålla tummarna för mig. Speciellt Anders som jag för länge sedan hade ett formulerings-förhållande, ett förhållande som var ljuset i våra liv när livet kändes som mest dystert.

Er
Allvetare, Putt

RSS 2.0