Var hälsad, mina själssvaga följeslagare!
Hör när er mästare, Putt, giver ord på sak och sak på ord när han yttrar sig om framtidens skriverier. Utan hänsyt till att mitt lilla ego dragit sig tillbaka i en gränd för att sakta men säkert lämna jordelivet, likt det  efterlämnade barnet i mòtiòn pictùr´è allena i sin boning, så skall ni ej kasta glas på dansgolvet, ty er husbonde har givit ord på att, om ni låter mitt ego stadigt luta, ej mot bröst eller mjukvaluta, giv då en möjlighet till samspel och interaktion mellan två lystna ting i en vals av ord och litterär älskog; en flamma mot flamma, stav mot stav?

Till de som ej givit sin själ till den onde och kastat vatten på damen och är således gröna, skall veta att jag, Putt den kättjefulle, förser mina läsare med amour, verklighet och gnägg, men framförallt avger jag en passionerad odör, en gudalik ömhet och en vällusten ofredning av skonsammaste slag genom skriftalster, som giva stånd till trygghet, deltagande och likgiltighet oberoende kön, sexuell handling eller litterära anlag; känn ej skam för er sinnesvaga talanger utan fånga tiden och känn ingalunda press, Texters skribent; samliga har befunnit sig på botten, i horisontalläge i en mörk brunn.
En dikt, som ger er en visuell bild, med inslag av norsk kärlek:

Ps. Än en gång ber jag om förlåtelse, Texters skribent, ni äro god och mitt ego drar nytta av det, ber om ursäkt än en gång.
Mitt ego vill även lämna alster om kommentarer läggs upp, så skall skriverier fortsätta, med åtmnistone ett läsgodis per vecka *klippning med ett öga* ;)