"Nu ligger, er skapare" har blivit en liten vana för miger att trycka in på detta vita ark, vilket ni haro fullo rätt att förargas över. Medan ni förargas så kan jag lägga vattnet på sockerbiten och berätta att jag funnit min plats här i min säng, nu denna stund, precis som en färsk-kastrerad hankatt, litet dåsig men fullt kapapel att bedriva mina behov.

Denna kortlästa berättelse blir lika kort som listan på mina anhängare, vilket utgör ett hot mot existens som bloggskrivare, vad jag menar med detta äro i och för sig självklart men jag tar och formulerar mig så som följer: Eftersom att jag, som jag ej skulle vilja beskriva mig som men äro således tvungen att säga, betraktas som hiskeligt putslustig av ett enstaka individer, så skullo ett "tack" eller ett mynt inte skada. Tacket gör man via en vacker kommentar och myntet ges vid uppenbarelse.

Fred