Förälskade anhängare. Ni har nu öppnat mina lättslutna ögon, och fått mitt "svammel" i förra inlägget att torka bort, och fått mig att känna instinktiv moderskänsla till  förlänga min internetdagboks liv med ytterligare, ett par visso, inlägg för att giva er eder dagliga dos av min så kallade modersmjölk. För att få er, behagad till det yttersta, skall jag, tillföröka, mitt vokabulär och mitt skrattsinne, och giva denna blogg ett fint rykte som "oförståbar" och "den-som-skrivit-detta-är-dra-på-trissorna-IQ-befriad-till-högsta-grad", och jag hoppas att jag skaller, med denna upplysning, fullfölja era krav och syften med att läsa denna blogg, i fråga.

Dagens Luft har, till min förfäran, ej dykt upp ännu. För de som ej är, ack mig väl, insatt i dagens luft så är det när mitt ego tar upp dygnets tanke, klimax eller dylikt, för att diskutera mitt känslokalla och egenartade levnadstillsånd i mitt så kallade "mänskliga jordeliv". Men trots att dagens luft ej hägrar inom denna minut eller sekund, kan jag tala om dagens bris. Dagens bris är, för de ovetande, en subkategori till dagens luft. När jag, i egen person, befinner mig i extaset: dagens bris, antecknas de små sakerna som jag bryr min hjärna om eller något dylikt.
Dagens bris kan också bestå av ett trångmål, som var denna dags uppenbarelse. När jag, i min egocentriska ensamhet, framförde en sång, uppenbarade sig ett faktum: jag kan på inga villkor framföra en sång på ett respektabel eller beundransvärt tillvägagångssätt, detta giver mig nedsatt självtillit, som vid detta lag har segnat till den grad att den är oreversabel. Äro ej detta problem? Mitt svar på min egen fråga är, förvisso, enkel, men även åbviös, eftersom jag, i meningen före, den ifråga, avslöjade mitt dilemma, och då bör svaret, i frågan, efter vara rätt åbviös. Facit till frågan, som löd "äro ej detta är problem", är ja, och problemet förblir olöst, eftersom mitt ego sakta märglar bort vid konfrontion av homo sapiens sapiens när jag skall framföra ett så kalla kvitter.

En av mina närmaste anhängare, ekorren, framhäver ständigt att mitt kvitter är av ytterst kvalitét, men jag kan ej emottaga denna information uppriktigt. Mitt ego har självmant givit lystring till en inspelning av mitt kvitter samt  trakassering av mitt musikinstrument och, upplevde kväljningskänslor och hård mage efteråt. I och med denna experiánsé har mitt ego givit upp allt hopp om att kunna ge upphov till gåshudskvittring hos åhörare.

Jag beder om ursäkt för att dagens bris blev så känslofullt, likt återföreningen av en bortsprungen katt och ett hungrigt LO, men, vid vissa tillfällen bör man låta känslokanalerna rinna fritt.

Er Maestro, Putt

puttdenkättjefulle©puttdenlystne