Putt är trött
Käre, följeslagare
Ni har nu samlats här obeoende könsdrift, huvudkön eller blandkön för att inandas firsk luft, i form av litterärt och totalt omedvetet munväder, som visar på sol och hiskligt facit vid ögonlån för att förtära denna text.
Denna kväll är en dunkels kväll, om så vill formas, i väntan på nästa gryning tillbringar jag min avtalade tidpunkt härer, ett ställe som skänker trygghet till barm och till min babords belägna arm. Morgondagens första ljusstrålar, som vid en säsong som denna är mycket sent på dagen, eller om alls, men solstrålarna, som på en alldaglig sommardag, giver mig, som en slätstruken katt skulle kalla det: ouppvärmda klövar, ty sömnlösheten dessa närbelägna nätterna(med syftning på föregående nätters sömnlöshet, om så ej ringer en kyrkklocka i läsarens kupolformade huvudspel) har dragit ett mörkt hölje över ängens ljusbehövliga blomster och förlett mitt medvetande till ett, ej erkänt ställe.
Vadan detta? Är jag ett utvalt offer för en organiserad anfäktning? Oberoende orsak och syftning befinner jag mig, vid detta tillfälle, i en ostabil fas, där folk, i min omkrets bör hålla sig i schack och inte leva rövare, för, om händer, kan resultatet vara ödesdiger, ty mitt humör är ytterst instabilt, med syftning på humörssväningar från munter till ond, där den onda lätt tar överhand. Mitt sinne är fullproppat med fientligt sinnelag och är således på bristningsgräns efter månader, år av försök till att särskilja fysisk ilska från psykisk, där mitt ego tagit emot allt som sagts, utan försök till försvar eller motstånd, och sedan förvarat ilskan, den ilska som nu befriats från mitt inre, för att nu visa sin existens, en ilska som inte går att kontrollera, ett hat som framkallats, utav en episod som utspelade sig en dag, för en kort period sedan.
Putt
Ni har nu samlats här obeoende könsdrift, huvudkön eller blandkön för att inandas firsk luft, i form av litterärt och totalt omedvetet munväder, som visar på sol och hiskligt facit vid ögonlån för att förtära denna text.
Denna kväll är en dunkels kväll, om så vill formas, i väntan på nästa gryning tillbringar jag min avtalade tidpunkt härer, ett ställe som skänker trygghet till barm och till min babords belägna arm. Morgondagens första ljusstrålar, som vid en säsong som denna är mycket sent på dagen, eller om alls, men solstrålarna, som på en alldaglig sommardag, giver mig, som en slätstruken katt skulle kalla det: ouppvärmda klövar, ty sömnlösheten dessa närbelägna nätterna(med syftning på föregående nätters sömnlöshet, om så ej ringer en kyrkklocka i läsarens kupolformade huvudspel) har dragit ett mörkt hölje över ängens ljusbehövliga blomster och förlett mitt medvetande till ett, ej erkänt ställe.
Vadan detta? Är jag ett utvalt offer för en organiserad anfäktning? Oberoende orsak och syftning befinner jag mig, vid detta tillfälle, i en ostabil fas, där folk, i min omkrets bör hålla sig i schack och inte leva rövare, för, om händer, kan resultatet vara ödesdiger, ty mitt humör är ytterst instabilt, med syftning på humörssväningar från munter till ond, där den onda lätt tar överhand. Mitt sinne är fullproppat med fientligt sinnelag och är således på bristningsgräns efter månader, år av försök till att särskilja fysisk ilska från psykisk, där mitt ego tagit emot allt som sagts, utan försök till försvar eller motstånd, och sedan förvarat ilskan, den ilska som nu befriats från mitt inre, för att nu visa sin existens, en ilska som inte går att kontrollera, ett hat som framkallats, utav en episod som utspelade sig en dag, för en kort period sedan.
Putt
Glädjetårar; kom och omfamna mitt innandöme och sätt igång din fuktighetsproduktion i tårkanalerna!
Detta är en svar, en fråga, eller en bekännelse till Anders, som till sättet verkar vara en välskapt varelse. Hanser intrigfulla kommentar finnes underer bloggappliceringen kallad: Mjölk, sirap och solrosolja vill jag applicera på min kropp.
Tackar Anders för ditt partiska stöd, men får jag giva dig som svar, en fråga, en fråga som ej bör besvaras om ej din mentala behagningsapparat, kallad hypothalamus, igångsätter känslohormon och resulterar ett berättarrus som innehåller svar på tal, ett kort svar, som i likhet med ett faktalexikon, innehåller tillräcklig information för mig, din ledare, att kunna leka med mitt intellekt, och kunna placera dig i någondera av min vänskapskrets, eller är du, som personer som ringer samtal till könsumgängeslinjen med telefon, anonym det vill säga?
Om du är en sapiens (homo sapiens, som den riktiga termen är, använd inom bland annat forskning inom den mänskliga evolutionen, men om snabbläst även en experimentiell levnadsstil) kan du, utan att giva en endaste hesitátión; (för att uttala detta, bör du helst, kunna tala i tunga, men även kunna giva tillfredställelse genom det franska språket) använda dina långa, samt välutvecklade lemmar för att skriva till mig, svar på min fråga. Skulle svar dyka upp, så skulle jag, som person, vara upprymd och exalterad, till den punkt kallad smärtpunkten, en smärta som skulle vara utav glädje, ej utav sorg, att någon skulle giva miger ett blått öga, eller brunt, att dirigera runt i denna blogg, jag känner mig näst intill hedrad och kättjefull!
Sinciériliéllt, Eder broder, syster, ledare och prick på i:et
Putt, den GladéTackar Anders för ditt partiska stöd, men får jag giva dig som svar, en fråga, en fråga som ej bör besvaras om ej din mentala behagningsapparat, kallad hypothalamus, igångsätter känslohormon och resulterar ett berättarrus som innehåller svar på tal, ett kort svar, som i likhet med ett faktalexikon, innehåller tillräcklig information för mig, din ledare, att kunna leka med mitt intellekt, och kunna placera dig i någondera av min vänskapskrets, eller är du, som personer som ringer samtal till könsumgängeslinjen med telefon, anonym det vill säga?
Om du är en sapiens (homo sapiens, som den riktiga termen är, använd inom bland annat forskning inom den mänskliga evolutionen, men om snabbläst även en experimentiell levnadsstil) kan du, utan att giva en endaste hesitátión; (för att uttala detta, bör du helst, kunna tala i tunga, men även kunna giva tillfredställelse genom det franska språket) använda dina långa, samt välutvecklade lemmar för att skriva till mig, svar på min fråga. Skulle svar dyka upp, så skulle jag, som person, vara upprymd och exalterad, till den punkt kallad smärtpunkten, en smärta som skulle vara utav glädje, ej utav sorg, att någon skulle giva miger ett blått öga, eller brunt, att dirigera runt i denna blogg, jag känner mig näst intill hedrad och kättjefull!
Sinciériliéllt, Eder broder, syster, ledare och prick på i:et
Själslig, Pysisk och Fysisk förtäring Act II
Allvetande anhängare och rödi
Er högste har nu fått en våg, men inte vilken våg som helst, utan en ångestvåg, som sakta men säkert äter upp mitt innandöme utan som helst förvarning om konsekvenserna efter måltiden. Vad är orsaken att jag, er författare, får uthärda denna psykiska plåga, är en fråga om tar upp det mesta utav tankeverksamheten hos en del som läser detta, inte alla d.v.s. Orsaken är simpel, men det ligger dock en rätt så radikal beskrivning i det hela, nämligen att jag, Putt, är en karaktärslös sopa som inte finner möjlighet att tillfredsställa ens mina närmaste, skolningsmedborgare om så får kallas, genom varkendera sång eller dylikt. Min ångest beror på det förstnämnda.
Torsdagen, som skulle upphöjas utav sång och tal i tungor, blir mest troligt ej av, ty jag har förlorat livsglädjen och befattningen. Mitt cerebrum kan inte registrera var felet är och jag själv kan ej tolka mina närmaste anhängares radikala personalitetsförändring. Vadan detta? Jag har givit denna tanke litet tid förut, men nu är det klart och officiellt: Mina närmaste anhängare hyser agg mot mig, Putt, och detta orsakar en del av min ångest, som gör att den ångesten i sin tur bryter ner mig ännu mer och för fram den "egentliga" ångesten, om så vill kallas.
Jag är i stort behov av miljöombyte och stöd från anhängare, vilket är en mycket sällsynt sak hos en ledare, jag håller med, men nöd kräver drastiska metoder.
Nu skall jag förtära vätska kallad C och sedan intaga sängposition och uppleva den långsamma sidan av John Blund.
Adjö, Anhängare
Er högste har nu fått en våg, men inte vilken våg som helst, utan en ångestvåg, som sakta men säkert äter upp mitt innandöme utan som helst förvarning om konsekvenserna efter måltiden. Vad är orsaken att jag, er författare, får uthärda denna psykiska plåga, är en fråga om tar upp det mesta utav tankeverksamheten hos en del som läser detta, inte alla d.v.s. Orsaken är simpel, men det ligger dock en rätt så radikal beskrivning i det hela, nämligen att jag, Putt, är en karaktärslös sopa som inte finner möjlighet att tillfredsställa ens mina närmaste, skolningsmedborgare om så får kallas, genom varkendera sång eller dylikt. Min ångest beror på det förstnämnda.
Torsdagen, som skulle upphöjas utav sång och tal i tungor, blir mest troligt ej av, ty jag har förlorat livsglädjen och befattningen. Mitt cerebrum kan inte registrera var felet är och jag själv kan ej tolka mina närmaste anhängares radikala personalitetsförändring. Vadan detta? Jag har givit denna tanke litet tid förut, men nu är det klart och officiellt: Mina närmaste anhängare hyser agg mot mig, Putt, och detta orsakar en del av min ångest, som gör att den ångesten i sin tur bryter ner mig ännu mer och för fram den "egentliga" ångesten, om så vill kallas.
Jag är i stort behov av miljöombyte och stöd från anhängare, vilket är en mycket sällsynt sak hos en ledare, jag håller med, men nöd kräver drastiska metoder.
Nu skall jag förtära vätska kallad C och sedan intaga sängposition och uppleva den långsamma sidan av John Blund.
Adjö, Anhängare
